Knivsta Stationshus

Centralorten Knivsta är ett resultat av järnvägen. År 1865 var järnvägen från Stockholm och norrut klar. Ett nybyggar-samhälle växte fram på östra sidan av järnvägen. Först i slutet av 1960-talet började man också bygga på ”fel” sida om spåren. Idag är orten ett väl utbyggt villasamhälle med blandat småhus och flerfamiljsboende i låga hus i mindre områden.

Knivsta växte fram som stationssamhälle efter det att järnvägen mellan Stockholm och Uppsa­la öppnades 1866. Stationsområdet, med stationshuset, gods­magasinet och de äldre affärshusen utmed Centralvägen, har bevarat mycket av sin ur­sprungliga karaktär.
Stationshuset, som uppfördes i samband med stationens anläggande på 1860-talet, är välbevarat med tidstypiska, kraftigt utskjutande tak­språng.
I järnvägens barndom blev en herre vid namn Adolf W. Edelsvärd SJ:s chefsarkitekt. Han var enormt produktiv och var upphovsmannen bakom hundratalet stationer. För att underlätta detta arbete skapade han ett antal typhus.
Dessa skulle vara av god kvalitet och dessutom vara en inspiration för den bebyggelse som senare växte fram runt stationen.

Knivsta stationshus, en unik byggnad
Vad gör då Knivsta station unik? Det är det ett ovanligt välbevarat hus av en gammal stationstyp som kallades Habomodellen.
På andra håll har man rivit eller byggt om stationerna när järnvägen förändrats medan stationen i Knivsta i princip har fått stå orörd. Vissa menar att just Knivsta station till och med kan vara den sista i sitt slag.

Om man till exempel jämför med det sedan länge rivna stationshuset i Bergbrunna ser man att de en gång i tiden var nästa identiska. Båda av Habomodellen. Knivsta station uppfördes 1876 och den enda tydliga förändringen sedan dess är det längsgående perrongtaket som vetter mot spårområdet.