Mora Stenar
”Landen tarva konung. De tre folklanden, det är Tiundaland, Attundaland och Fjärdundaland, skola med allt Sveariket råd på Mora först taga konung”.
Mora stenar ligger i Lagga på gränsen mellan två gamla folkland, Attundaland och Tiundaland, och är den plats där man under medeltid förrättade kungaval.
I en tid då kungamakten inte gick i arv, utan bestämdes i folkliga val, valdes och utropades den nye kungen vid tingsplatsen på Mora äng, belägen strax utanför Knivsta. Mora sten var, enligt historierna, stenen som den nyvalde kungen, efter genomförd Eriksgata, svor sin ed på att hålla lag och rätt i riket. Stående på stenen mottog han därefter folkets och Mora tings hyllning.
Som ett dokument över valet höggs text in i en särskild inskriftssten (en mindre sten), vilka flera ännu finns bevarade. Några av dessa finns utställda i den mindre byggnad, som på Gustav III initiativ byggdes 1770 vid den nuvarande minnesplatsen. Den förste dokumenterat valde kungen var Magnus Ladulås år 1275, men troligen är traditionen äldre än så.
Det sista valet företogs 1457 vid Kristian I:s tronbestigning. Därefter var det tyst i historierböckerna om Mora sten, och det spekuleras i om de fördes bort under de oroliga unionsstriderna.
Dock så antar man att valen fungerade fram tills Gustav Vasa bestämde sig för att kungaämbetet skulle gå i arv 1523.
Två av stenarna kan direkt knytas till kungaval. Den nästan utplånade latinska texten har kunnat förtydligas genom avskrifter och avbildningar från 1500- och 1600-talen. Den äldsta stenen vittnar om unionskungen Erik av Pommern som hyllades på Mora äng den 23 juli 1396, medan den andra minner om kung Karl Knutssons hyllning den 28 juni 1448.
Av själva hyllningsstenen finns dock inga spår, och den sten som har det äldsta tolkbara omnämnandet är alltså från 1396. Erikskrönikan berättar om valet av Ladulås:
”Då valde de vid Mora sten
Konung Magnus, hans yngre broder.
Han var en milder konung och goder”
Erik av Pommerns Sten
Den ena kungastenen kallas Erik av Pommerns sten. Redan 1434 bad domkapitlet i Uppsala om en avskrift av innehållet på stenen. Texten påminner om unionskungen Erik av Pommern. Kungen valdes i Skara den 11 juni 1396 och hyllades 23 juli samma år på Mora äng.
Så här skrev notarius publicus 1434: ”En sten, vanligen kallad Mora sten, på vilken nyvalda svenska konungar omedelbart efter valet brukat, sen urminnes tider, upplyftas och hyllas.”
Ovanpå denna hyllningssten låg en mindre sten med denna inskrift: ”År 1396 valdes till Sveriges konung på denna plats den frejdade konungen herr Erik…”
Stenen Tre kronor
Stenen med de tre kungakronorna var en symbol för Sverige före unionstiden med Danmark och Norge. Omkring 1340 började man tillverka svenska mynt som på ena sidan präglades med tre kronor i en ring. Kung Magnus Eriksson ansåg att han blivit kung över tre riken. Redan 1319 hade han som treåring två kronor, den svenska och den norska. Den tredje tillkom 1332. Detta år köpte han Skåne av det ekonomiskt försvagade Danmark för en väldig lösensumma. Skånes tid inom det svenska riket blev kort, men fortfarande påminner den tredje kronan om denna tid.
Dokument stenarna
Anledningen till varför inte dokumentstenarna finns vid stenen i Morby kan vara att vid varje nytt konungaval togs den föregående stenen bort. Endast den sten som berättade om den nuvarande kungen skulle finnas vid eller på Mora sten. Den föregående forslades en bit mot Uppsala och lämnades vid vägen. Att dokumentstenarna placerades vid platsen för det senare tillkomna museibyggnaden kan kanske sammanhänga med att en ängsvaktare bott i närheten.Nära museibyggnaden ligger Ängsvaktartorp och Morängen. Ängsvaktaren skulle bevaka den intillliggande Kungsängen, kungens fodermark. Upplands lagmansbok för 1586 omtalar en ”Erich engewachatare j Moorengenn”.
Karl Knutssons sten
Den andra kungastenen berättar om Karl Knutssons hyllning den 28 juni 1448. Så här lyder texten översatt från latinet: ”Herrens år 1448 på 28 dagen i månaden juni eller apostlarna Petrus och Paulus dag, valdes adelsmannen Karl Knutsson, riddare, till nationaliteten svensk, till Sveriges konung.”
Lite om Magnus Eriksson
Magnus Eriksson, var sonson till Magnus Ladulås, son till hertig Erik Magnusson och Ingeborg, den norske kungen Håkon Magnussons dotter. Han föddes i april eller maj 1316.
Den 8 juli 1319 utspelar sig något mycket märkvärdigt i svensk historia. På Mora äng, omkring en mil sydost om Uppsala, väljs den blott tre år gamle Magnus Eriksson till Sveriges kung och i samband med det utfärdas det så kallade frihetsbrevet, ”Sveriges Magna Charta”, som kom att påverka författningsutvecklingen i landet flera hundra år framåt.
Lille Magnus, son till Erik Magnusson (namngivare till Erikskrönikan), vilade i drotsen Mathias Kettilmundssons armar. Inför en stor skara av prelater, riddare, svenner, köpstadsmän och allmoge som denna dag samlats på Mora ting utanför Uppsala inledde drotsen med att säga: ”wy maghom ey lenger konung umbära” (’vi kan ej längre vara utan konung’), och frågade de församlade om de önskade Magnus som kung. Alla, hovmän och bönder, ropade ja och amen enligt Erikskrönikans laddade text.
Efter det upphöjdes Magnus på Mora sten, hyllningsstenen för de svenska kungarna under medeltiden, för att hyllas som Sveriges nye kung. Erikskrönikans berättelse om kungavalet 1319 avslutas med att var och en återvände hem till sig och redogjorde för utgången av valet.
(Text om Magnus Eriksson: Arne Järtelius, NE-redaktör – Artikeln publicerades 2002-07-08)