Sockenkrönika Knivsta

Socken krönika Knivsta av fil Kand Lars-Magnus Håkansson.

I Ärlinghundra härad och med Vassunda och Alsike som västliga grannar ligger Knivsta socken, som är annexförsamling till Alsike. Den omfattar 41,88 kvkm. av rätt skiftande karaktär. Västra delarna av socknen bestå av lätt kuperad slättbygd; området kring Knivstaån är av samma typ. De östliga delarna utgöras av skogs- och höjdpartier. Rätt centralt skjuter sjön Valloxens södra vik ned och får sedan en fortsättning i Säbysjön. Lars Salvius berättar på 1740-talet, att Valloxen var en god fisksjö omkr. en halv mil lång. Vidare säger han, att socknen då, höll 40 7/8 mantal; därav voro 32 3/8 frälse. Ett halvt mantal var dessutom kronojord, nämligen det som betecknades som ”Cappelans Bolet Engeby för Alsike och Knifsta Församlingar”. Inom parentes må nämnas, att vid sista sekelskiftet Knivsta socken alltjämt omfattade 40,875 mantal. Siffran var alltså då oförändrad. Invånarantalet den 1 januari 1951 var 1.667. Efter den nya kommunindelningens genomförande ingår Knivsta i storkommunen med samma namn.

Ofta kunna ortnamnen säga en hel del om platsens tillkomst,men då det gäller sockennamnet Knivsta är det svårt att komma till någon direkt klarhet. Man kan nämligen icke med säkerhet tidfästa denna namnbildning. Forskarna på området ha ställt upp en mängd olika teorier, och dessa differentiera i tidshänseende rätt kraftigt. En mening är att -stanamnen tillhöra stenålderns slut, medan ytterligheten åt andra hållet säger början av den kristna tiden, vilket alltså ger en skillnad på 3.000 år.

Det kan i detta sammanhang vara intressant att konstatera, att norra delen av Knivstaåns vattensystem är ett område, som är synnerligen rikt på fornminnen. Redan på 1860-talet uppmärksammade man detta och gjorde en undersökning, varvid man träffade på en mängd ännu upprättstående bautastenar, ett antal stenflaksgravar samt gravklot. En senare kompletterande undersökning gav vid handen, att fältet vid Gredelby omfattade fyra olika grupper med stenflaksgravar, här och där omväxlande med bautastensgravar, vilka dock endast i undantagsfall hade någon gravkammare. Bland de föremål, som kommo i dagen, märkas en ryggad spjutspets det typologiskt äldsta fyndet på fältet samt en del spännen. Spjutspetsen är av den typ som var i bruk under s. k. La Tene-tid, d. v. s. de sista tre århundradena före Kristi födelse, men som även kan ha funnits kvar under den tidigare delen av romersk järnålder. Utgrävningarna utvisade vidare, att Gredelbygravfältet använts under c:a 150 år. Gunnar Ekholm säger, att det sannolikt ”har tillhört en mer begränsad menighet, som haft sina bostäder på moränen i gravfältets närhet och sina åkrar å dalgångens östsluttning ned mot vattendrag-et på dess botten”.

I skrift möter namnet Knivsta första gången år 1288. År 1314 säges socknen ligga inom Arlendahundaeri. Längre fram i tiden finna vi givetvis sockennamnet i en mängd olika sammanhang.

Ett sådant är belysande för de traditionella, i stort gemensamma skyldigheterna, nämligen då konungen år 1538 anbefallde, att Knivsta sockenbor skulle betala en fjärding säd till färjkarlar vid Garnsviken. Att annars största aktualiteten ända sedan medeltiden knutits till kyrkan och det därmed hörande församlingslivet, är ju naturligt.

Källa: Sveriges Bebyggelse, Stockholms län del III, 1952